jump to navigation

Privatisera haven! 07-03-05

Posted by Oskar in Uncategorized.
trackback

Jag noterar i DN att ett gäng svenska yrkesfiskare har gått ihop för att ”garantera laglig torsk”.

Dessutom utfärdar vi en personlig garanti för att torsken är lagligt fiskad. Jag kan inte göra mer än att sätta min heder i pant på att allt gått rätt till, summerar Henrik Torkelsson.

Det låter ju bra. Men saken är att de fiskekvoter som anger vad som är ”lagligt” fiskat torsk fastställs genom politiska förhandlingar. Därför kan även ”lagligt” fiske av torsk mycket väl leda till utrotning av både torsken och andra matfiskar. Dessutom finns det ovanpå de politiskt bestämda kvoterna en hel del svartfiske påstås det i artikeln. Nä, att lova att bara fiska lagligt räddar ingen fisk. Det kan bara införande av äganderätt i haven göra. Johan Norberg skriver som vanligt förtjänstfullt i ämnet. Det finns folk i regeringen som förstår både problemet och lösningen. Så sätt igång! Gör vad som behöver göras, börja arbetet för att privatisera haven nu!

Förutom denna konkreta slutsats finns det även en mer generell att dra: Bara för att något står i lag är det inte rätt. Och det gäller fler lagar än fiskekvoter.

Uppdatering: Det torde inte överaska någon vid detta lag, men naturligtvis har Walter Block skrivit en artikel även om privatisering av vatten.

Annonser

Kommentarer»

1. apa tycka, apa skriva - 07-03-05

Men hur? Hur inför man äganderätt för en resurs som består av många delar som rör på sig individuellt (som fisk)? Särskilt om resursen rör sig över stora områden (som en del fiskar)? Och hur skall man ens upptäcka stölder, givet att fisk inte rör sig särskilt deterministiskt? (”Fick vi en mager fångst idag för att fisken inte var här, eller för att någon annan var här igår och trålade rent?”)

RFID-tagga varje enskild fisk, och sedan släppa tillbaka dem för att trålas upp av sina ägare?

2. Sven Holmström - 07-03-05

Det är naturligtvis inte så det är tänkt.

Det finns olika modeller och jag tror att man dessutom kan ha flera parallella modeller. Markägande är inte heller okomplicerat, men det fungerar ganska bra. Det finns även där vissa blandade inslag av ägandeformet. Ägaren kan sälja träden medan de står på marken (‘sälja på rot’ kallar vi det hemmavid).

Om du följer länken till Norberg så kan du se den, inte särskilt radikal, modell som de har använt. Där äger man (naturligtvis) inte enskilda fiskar, men inte heller specifika områden. Istället köper man en kvot (procentsats av den totala mängd som får uppfiskas).

Även denna modell bygger således på en statlig kontroll. Svartfiske förekommer naturligtvis, (och det går väl rimligen aldrig att få bukt med) men incitamenten blir betydligt gynnsammare.

Men man skulle kunna önska mer radikala modeller. Mark kan ägas och rådas över, (i viss begränsad mån, särskilt begränsad i Sverige pga det som kallas allemansrätt och som står så högt i kurs) men inte hav. Det vore givetvis rimligt att själva havsytan ägdes av privata intressen. Om detta ägande sen skulle sträcka sig ner till botten eller inte får bli en senare fråga, Man kan säkert tänka sig avtal som äganderätt bara till ytan, medan andra har bruksrätt djupare ner. Jag har inte funderat väldigt över detta, men jag är övertygad om att det vore bra med ett fullt privat ägande av alla hav, på ett eller annat vis.

Många talar ju om att om det verkligen fanns äganderätt (av någon form) i haven skulle de nu långsiktiga incitamenten få ägare att anstränga sig för att introducera system för storskalig fiskodling i haven, vilket skulle kunna råda bot urfiskningen.

3. Oskar - 07-03-05

Ja visst är det en knepig fråga. Men det ska inte avskräcka att ha det som mål, alternativet är ju utfiskning som vi har.

Man kan tänka sig ägande till hav så likt det på land som möjligt. Där kan det finnas vilt djurliv som har ett ekonomiskt värde. På samma sätt som man om man vill ha djuren på sin mark ifred kan sätta upp ett stängsel runt sin mark borde man kunna göra i havet. Jämför tex en hjortinhängnad. Detta finns redan, exempelvis kilometerstora nätinhängnader med fiskodlingar. (Förutom att sälja fisken kan man även låta dykare dyka där, det var så jag hörde talas om det)

Man kan också tänka sig ägande där folk låter bli att stängsla, men helt enkelt äger en viss havsyta. Visst blir det sämre för dig om grannen rovfiskar, men det torde ändå ge bättre skydd än dagens situation där det rovfiskas överallt. I detta fall finns ju iaf ett ekonomisk intresse att inte fiska ut, och att tex inte ta upp för små fiskar.

Vissa hävdar att ägande även kan vara till hjälp mot ett annat miljöproblem: oljeutsläpp. Eftersom dessa påverkar havet lokalt så kan man tänka sig att havsyteägare X inte tillåter oljetankers utan dubbla skrov, eller kräver mer betalt för det. Man kan också tänka sig ett mer direkt intresse att stämma den som tvättat sina tankar på Ys hav, det är ju hans egendom som blir nedskitad. Idag är det ”allas” och ”ingens”.

4. Robin Ekman - 07-03-05

Apa: på samma sätt som med älgar och renar som strövar i skogar, antagligen.

5. Oskar - 07-03-05

Dock så lägger ju sig staten i och reglerar hur mycket man får jaga. Men man får förmoda att älgstammen klarar sig oändligt mycket bättre under dagens system där ägaren får jaga, än om ALLA fick jaga ÖVERALLT, som i havet.

6. slepasa - 07-03-05

Några invändningar mot privata hav och deras felslut

Tragedy of the commons är ett mycket känt problem inom nationalekonomin. Kortfattat är det så här: Om ingen äger en resurs, säg, en koppargruva eller en åker, har denna resurs inget kapitalvärde. Om resursen ändå nyttjas i produktion kommer …


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: