Presstödet – Ett hot mot demokratin

Två moderata riksdagsmän, ära och heder åt dem, tar idag upp den statliga interventionen i mediamarknaden på DN debatt.

Vi förstår att stödföretagen behöver tid för anpassning, men det kan i längden inte vara statens uppgift att för evigt med cirka en halv miljard kronor per år av skattebetalarnas pengar gynna vissa privata medieföretag på andras bekostnad.

Förutom att statlig intervention generellt sett är dåligt då det typiskt både ger dåliga resultat och kränker mänskliga rättigheter så finns det extra starka skäl att skilja staten från just mediemarknaden. Media brukar kallas den fjärde (eller tredje) statsmakten, och har en väldigt viktig uppgift i ett demokratiskt samhälle: Att granska makten. Och makten i Sverige är enormt koncentrerad till staten, som bestämmer över hälften av allt som medborgarna producerar. Att då ha direkta ekonomiska band, tidningar som lever direkt ur statens hand, finner jag mycket olämpligt. Media ska vara oberoende från staten, annars riskeras den kritiska granskningen.

Ett vanligt motargument är ”mångfalden”. Detta argument har totalt förlorat sin legitimitet med Internets framväxt. Nu kan vem som helst helt utan kostnad börja sprida nyheter och åsikter på Internet. Slutligen finns alltid den rättighetsbaserade aspekten i botten, precis som artikelförfattarna påpekar: Med vilken rätt kan staten ta ifrån medborgarna resurser de har skapat för att betala tidningar de väljer att inte köpa/läsa? (Presstödet är tidigare kommenterat av min kollega här på bloggen: Att försvara det oförsvarbara – presstöd)