jump to navigation

Leijonkungen liberal?! 07-01-23

Posted by Jonas in Uncategorized.
5 comments

Det är inte ofta som Lars Leijonborg gör liberala utspel, men idag lyckas han faktiskt få ett stort pluspoäng. Något överraskande anser han att presstödet bör avvecklas. Inte alls speciellt överraskande får han inget stöd bland de övriga allianspartierna. Jag hade hoppats lite på min nya favorit Centerpartiet, men det finns uppenbarligen mycket kvar att önska även där.

Om någon skulle vara orolig för att Leijornborg gått och blivit liberal på riktigt så kanske det känns tryggt att han fortfarande tycker att staten måste suventionera TV-produktion och att det är en fråga för politikerna att ”Det finns för mycket skräp i dag.”

Annonser

Frihetskämpar 07-01-18

Posted by Jonas in Uncategorized.
3 comments

Varken allianspolitik eller ens Svergie, men i alla fall en intressant notis. En och annan av den här bloggens skribenter sympatiserar starkt med deras sak.

Staten gör det absurda absurdare! 07-01-05

Posted by Jonas in Uncategorized.
1 comment so far

TV-avgiften är en riktigt absurd konstruktion. Man tvingas betala för att man äger en apparat som går att använda till att kolla på TV som staten envisas med att skicka ut även till dem som inte bett om det. Pengarna kan sedan användas till att producera precis vilket skräp som helst, man får ju in pengarna oavsett om folk är nöjda eller inte.

Som om detta inte vore nog har nu TV-avgiften blivit ”Teknikoberoende”. Vad det innebär i praktiken är att om du äger en apparat som gör att du kan se en TV-kanal så måste du betala, även om du inte har någon som helst möjlighet att se SVT!

Om ditt bredband skulle ge dig tillgång till bara Kanal 5 via datorn så är det bara att punga ut för statens kanal, för nu är det helt klart att det är ”privilegiet” att kunna se på TV som du måste skatta för, inte att du kan se SVT. Skandal! Sen blir radiotjänst upprörda när vanliga hyggliga mäniskor hjälper varandra att komma undan förtrycket.

Det troliga är att det här bestämdes långt innan Alliansen kom till makten, men är det någon som tror att de kommer att ställa allt till rätta? Vi har ju inte ens Cecilia Stegö Chilò att sätta ett litet hopp till…

Mot en mindre stat 07-01-04

Posted by Oskar in Uncategorized.
5 comments

Regeringen verkar tagit en lång julhelg och klämmer inte ur sig något av intresse att kritisera. Låt oss då istället se framåt, och fundera på vad de borde göra. Och inte vad det borde göra för att på kort sikt ger mer pengar till den ena eller andra gruppen. Låt oss istället ställa frågan vad de borde göra för att på lång sikt förändra idéklimatet i detta land, för att kunna nå det långsiktiga målet: en betydligt mindre stat. Idag kommenderar som bekant staten ungefär hälften av resurserna i detta land, vilket förhoppningsvis de flesta allianspolitiker håller med om är på tok för mycket. Så, på vilket fundament står den stora staten?

Analysen lånas här ifrån Rothbard, libertarian och ekonom av den österrikiska skolan. Den går i korta drag ut på följande: Den stora staten understöds av de intellektuella. Den intellektuella är de som producerar idéer och uppfattningar i samhället. Historisk så var de intellektuella representanter för religionen, och levde i symbios med makten. Makten gav prästerskapet skydd, och prästerskapet försvarade och argumenterade för staten. Idag råder liknande förhållanden, men de intellektuella kommer istället från universiteten, kultureliten och journalisterna. Alla grupper lever till olika grad av staten. De är intressenter i dess fortlevnad, och biter knappast den hand som föder dem. För att på sikt skapa ett idéklimat där en minskad stat är möjlig måste alltså banden mellan de intellektuella och staten kapas. Hur? 

Låt oss börja med kultureliten. De får sitt levebröd av staten, och producerar i gengäld kultur som understöder staten, och framförallt så kritiserar de den inte alltför hårt. Lösningen är naturligtvis att staten slutar finansiera kultureliten. Kulturen finns givetvis kvar ändå. Kanske i en något annorlunda form, men det är min övertygelse att de flesta kulturyttringar kommer att finnas kvar. Och om något försvinner för att människor inte frivilligt betalar för det, då må det vara hänt. Denna reform är naturligtvis inte lätt, men ändå nödvändig för att på sikt minska ner staten. Då det de facto handlar om att med våld beslagta frukten av vanligt folks arbete för att finansiera elitens kultur är det kanske möjligt att genomföra som en rättvisereform?

Sedan universiteten då. En radikal och riktig lösning är naturligtvis helt privata universitet utan bidrag från staten. Den reformen ligger nog dock många år framåt i tiden, så låt oss vara lite mer realpolitiska. Det man skulle kunna göra är att för det första ombilda alla universitet till stiftelser efter Chalmers modell. Det sätter i alla fall något emellan statens tentakler och akademin. Vidare kunde hela finansieringssystemet se över. Kanske kan det ännu tydligare markeras att det är studenterna som är uppdragsgivare, och inte staten, genom att inför en universitetspeng motsvarande skolpengen? Universiteten får då sina pengar direkt från studenten, som har någon slags utbildningscheck som kan inlösas på godtyckligt universitet. Alla utbildningar och kurser skulle då få ett pris, och det skulle naturligtvis vara fritt fram för universiteten att skapa dyrare och mer påkostade utbildningar för de som har lust att lägga till mer ovanpå den statliga universitetspengen. Huvudsyftet här blir dock att universiteten får sina medel direkt från studenterna, och inte från staten. Det kommer visserligen likväl från staten från början, och kanske spelar detta mellanled mindre roll. Men ju mer som står mellan staten och universiteten, ju bättre. 

Sedan har vi de anslag som universiteten får som inte är beroende av studenterna. En lösning är kanske att sälja av stora mängder statliga företag och låta medlen gå till de stiftelser som blir huvudmän för universiteten. Dessa kan då investeras, och är de bara tillräckliga så kan det ersätta statliga forskningsanslag och fakultetsanslag. Blir de inte nog stora så kommer universiteten i vilket fall att vara mindre beroende av staten än innan, vilket är gott.

Slutligen har vi då journalisterna. Det finns naturligtvis många journalister som inte lever ur statens hand, utan får sin inkomst genom att människor frivilligt betalar för deras tjänster. Här är det framför allt frågan om statens egna journalister på SVT/SR samt de journalister vars lön kommer från presstödet. Vad gäller statens direkt anställda journalister så bör de avskaffas bums, kanalerna privatiseras eller läggas ner och frekvensutrymmet säljas till högstbjudande som jag redan skrivit tidigare. Mer realpolitiskt  borde man kanske börja med att infoga SVT/SR i statsbudgeten och lägga ner radiotjänst, för att därefter strypa medlen. Ett alternativ är kanske att göra betalkanal av det hela, och låta de som tittar finansiera det direkt. Med lite omorganisation så at inte staten tillsätter styrelsen skulle det göra susen. Om det är möjligt. 

Sist men inte minst har vi då presstödet, som naturligtvis även det främjar statlig propaganda. Där kan jag inte ens realpolitiskt se något alternativ till utfasning och total nedläggning. Det borde inte vara alltför svårt att motivera eftersom den tekniska utvecklingen och Internet möjliggör en mångfald i media som slår allt vad presstödet någonsin åstadkommit med hästlängder. Systemet är helt enkelt obsolet. Svårigheten här är väl att regeringen får bidragsentreprenörerna på SVD, Dala-Demokraten och Sydöstran och andra bidragsmottagande tidningar mot sig, fråga är hur mycket hallå de kan ställa till med för presstödet.

Denna blandning av svåra, toksvåra och nästan omöjliga reformer för idéklimatets långsiktiga förändring lämnar jag med varm hand över till regeringen efter (och om) de vunnit valet 2010. Har du fler idéer för att förändra idéklimatet så att det främjar en mindre stat? Skriv en kommentar!