Liberal Opposition

Odenberg hycklar i försvarspolitiken 06-10-29

I lördagens DN intervjuas försvarsminister Mikael Odenberg. På sista frågan som lyder ”ÖB Håkan Syrén har sagt att han bara vill köpa det material försvarsmakten verkligen behöver…” svarar Odenberg ”… Jag tror det är ofrånkomligt att det kommer in andra aspekter som har med industripolitik och annat att göra”. Vad i hela…

Tillåt mig att bli tvärilsk. Efter att ha debatterat, agiterat och agerat för få bort Socialdemokratin från maktens köttgrytor blir jag besviken. Jag ville ha bort ett parti som gladeligen stoppat in alla möjliga och omöjliga märkligheter i försvarsbudgeten, och förslösat skattebetalarnas pengar på allsköns regionalpolitik och industripolitik. Vad får jag istället? Tydligen en moderat gubbe som sitter och påstår att det är ”ofrånkomligt” att det är så.

Men käre Odenberg, det är inte alls ”ofrånkomligt”. Det är nämligen så att du har makten. Då har du att göra det du tror på, men också att förklara varför. Motivering ”Det är ofrånkomligt” duger inte för att miljarder av skattebetalarnas pengar ska försvinna från försvarsbudgeten.

Är ÖB:s stilla begäran egentligen särskilt radikal? Tycker Herr Odenberg att det låter som helt orimligt att försvarsmakten endast köper material de verkligen behöver? Om staten ska ägna sig åt att ha en krigsmakt, då ska de pengar som tilldelas försvarsbudgeten användas för att ge bästa effekt. Att stoppa in regionalpolitik, industripolitik och ”annat” (Vad tusan är dedär ”annat” egentligen?) i försvarsbudgeten är kvalificerat hyckleri. Ska staten ägna sig åt att leka regionalpolitik, industripolitik och ”annat” (vilket den inte ska enligt mig) för medborgarnas pengar ska den redovisa detta öppet och stå för vad den gör och vad det kostar.

Vad ger då bäst effekt för pengarna? Ja det vet inte jag. Det vet inte heller Mikael Odenberg. Den som torde veta detta bäst är han som är ytterst ansvarig för försvarsmakten, nämligen ÖB. Därför ska naturligtvis ytterst ÖB besluta om hur de resurser han tilldelas ska användas. Men politiker som Odenberg behöver icke misströsta. Även de har en uppgift: De ska anslå den påse pengar ÖB får använda. De ska fastslå mål för verksamheten. De skall även fastslå den inramning i form av lagar och regler som gäller. Sist och absolut svårast ska de sedan hålla sina tassar borta! De ska inte hålla på och detaljstyra, peta eller lägga sig i hur den ytterst ansvariga använder resurserna.

Så, Herr Odenberg: Bort med prinskorvarna ur smeten, det är ÖB som ska baka krigsförmåga. Du skall ge honom mjöl, och besluta vad vi ska ha brödet till.

Urdikning av det bostadspolitiska träsket påbörjad 06-10-23

God nyhet: I framtiden kommer inte skattebetalarna att behöva bidra med flera hundra tusen kronor i investeringsbidrag för varje lägenhet som byggs. Detta stöd, samt räntebidraget skall slopas meddelar kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell (kd). Oppositionen är bittra och kommenterar:

”Det här är ett dråpslag mot bostadsbolagen.”

och

” Det känns tungt med politiska beslut som direkt sparkar undan benen”.

Nej förlåt, det var ju inte oppositionen, det var Hyre(s)gästföreningen som kommenterade. Hyresgästföreningens medlemmar vill tydligen gärna lägga massor av sina skattepengar på att mörka resultatet av decenniers misslyckad planekonomisk bostadspolitik. Som Reagan sa:

”Government’s view of the economy could be summed up in a few short phrases: If it moves, tax it. If it keeps moving, regulate it. And if it stops moving, subsidize it.”

Det stämmer utmärkt på svensk bostadspolitik: Först sätter man ett pristak på hyror så att ingen vågar bygga hyresfastigheter. När det överraskande nog inte byggs några, så tar man helt enkelt skattebetalarnas pengar och ger investeringsbidrag. Hyresgästföreningens medlemmar kanske borde förklara för sina företrädare att de även är skattebetalare?

Mats Odell levererar även månadens understatement: ” Jag tror inte man kan utgå från att Hyresgästföreningen har gjort en helt objektiv analys av detta, utan det får man titta på.” En riktigt skämtare och lustigkurre är han allt, Herr Odell. Nu väntar vi bara på införandet av marknadshyror!

Bör de egentligen göra någonting alls? 06-10-23

Regeringen vill inte kvotera men saknar egen strategi, står det i söndagens Dagens Nyheter i en artikel om kvotering och vad man skall göra åt den ojämna könsfördelningen i bolagsstyrelser. Och det låter väl alldeles utmärkt. Hade jag varit rubrikskrivare på DN hade jag istället skrivit Regeringen vill inte kvotera och saknar egen strategi. Det är två i huvudsak bra saker, inte en bra och en dålig.

Det finns en fråga som nästan aldrig ställs i svensk offentlig politisk debatt: Vad skall egentligen hanteras av politiken? Varken politiker eller kommentorer tycks se någon gräns för vad politiker skall lägga sig i. Liberaler och libertarianer av olika valörer sitter naturligtvis nätterna i ända över latteglas och paraplydrinkar och pratar om vad staten bör och framförallt inte bör göra. Men det är en debatt som rör fler än liberaler som uppskattar kaffe med mjölk.

Det handlar inte bara om att politiker och det de skapar inte skall röra i det som fungerar bra. Även när det gäller sådant som fungerar mindre bra måste politiker i ett välfungerande samhälle ibland kunna säga ”Det här är inte en fråga för politiken. Vi tror att det kan förbättras, men det måste finnas andra vägar att gå.”

Det politiska systemet är bra för att förändra vissa saker och styra vissa inrättningar. Det är en mycket dålig väg att gå för att förändra sammansättningen av privata föreningar och organisationer.  Men jämställdhetsminister Nyamko Sabuni lovar att senare återkomma med förslag i frågan. Risken är stor att vi en bit fram i tiden kommer att längta tillbaka till den tiden när regeringen saknade strategi. 

Statlig television är ovärdigt en demokrati 06-10-19

Mitt i pseudofrågorna om ministrars tv-skattbetalande vill jag lägga ytterligare en sak till alliansens att-göra-lista: Avskaffa den statliga televisionen och radion! Det är ett demokratiskt problem att staten kontrollerar tv-utbudet. Media brukar kalls för den fjärde statsmakten. Att den styrs direkt av den första, dvs. regeringen är en fara för maktdelningen och därmed demokratin. Media ska kritiskt granska makten, och det får inte finnas några band mellan makten och media. Det är dessutom moraliskt fel att tvinga människor att betala en licensavgift för program de aldrig ha bett om.

Förespråkarna för nuvarande ordning brukar förfäkta att SVT inte alls kontrolleras av staten utan är helt oberoende. Föga överraskande lägger SVT själva en hel del krut på att hävda just detta. På SVTs kampanjsida fri television står det exempelvis att läsa följande:

… Med den här sajten vill visa vad som skiljer oss från andra tv-bolag. Att SVT står fritt från både politiker och företag. Att vi inte har reklam…

Sveriges television, Sveriges radio samt Utbildningsradion ägs av en anonym stiftelse som har detta som enda uppdrag. Anonym på så sätt att den inte har något offentligt telefonnummer, adress eller hemsida. Genom stiftelsekonsruktionen finns det begränsade möjligheter till insyn. Dess kontor finns undangömt på en privat adress, och den är inte mer fristående från staten än att den har sina sammanträden i kulturutskottets lokaler i riksdagen. Denna politiskt tillsatta stiftelse tillsätter sedan de politiskt tillsatta styrelserna för public service-bolagen. Förutom två poster. De tillsätter regeringen direkt. Styrelsen tillsätter sedan en VD, och på så sätt går statens tentakler rakt ner i public service. Detta samband visades väl tydligast av att f.d. statsminister Persson (Som numera titulerar sig oppositionsledare, tack och lov) valde att placera sin vice statsminister som styrelseordförande i SVT.

SVT har fortsatt att framhärda som oberoende och framför allt icke statligt bolag. För detta har de dock åkt på nöten tre gånger: Riksrevisionen slog 2003 fast att public service ägs direkt av staten, något som inte kan överklagas förrän 2007. Därefter fastslog den statliga offentlighets- och sekretesskommittén att public service är statliga bolag, och därmed omfattas av offentlighetsprincipen, trots mycket gnäll och tandagnissel från SVT. Slutligen slogs samma sak fast av regeringsrätten, som är högsta juridiska instans. Föga förvånande har SVT själva inte en gång nämnt dessa bakslag för ”den oberoende televisionen”.

På sajten påstår sig SVT även vara fritt från reklam. SVT själva påstår sig ha reklamintäkter (nej förlåt, sponsorintäkter) på 18-49 miljoner. Vissa hävdar att detta är lögn och att det i verkligheten är ca 300-400 miljoner. Oavsett siffra så är påståendet om att det inte förekommer reklam på SVT uppenbart lögnaktigt för alla som sett ett större sportevenemang. Den årliga granskningen av SVT:S oberoende brukar som grädde på moset utföras av den kända gamla socialdemokraten och tillika mediaforskaren Kent Asp.

Sist men inte minst kan man med fog ställa frågan som bloggen gudmundson gör:

…om nu public service är så bra, varför utvidgar vi det inte, varför startar vi inte en statligt styrd marknadsdominerande morgontidning, varför startar vi inte en statligt styrd marknadsdominerande blogg?

Källa och lästips: I statens och partiets tjänst – Svensk public servicee under 80 år. Rapport av Anders Carlgren.

Sverige – snart med möjlighet att ratificera FN:s mänskliga rättigheter? 06-10-16

Kanske årets bästa nyhet kom idag i Aftonblaskan: Kårobligatoriet ska bort under mandatperioden! OBS! Det finstilta: denna nyhet är alltså hämtad från Aftonblaskan, som kör principen ”publicera först, kontrollera sedan”. Att länka till tabloidblaskan Aftonbladet är vanskligare än att jonglera med handgranater. Med denna disclaimer på plats: Champangen flödar! Äntligen, 15 år efter murens fall så verkar det sjunkit in att det är odemokratiskt och helt befängt att tvinga folk att vara medlem i en förening. Det strider dessutom mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som så varmt brukar omhuldas av den tvångsanslutningsivriga vänstern. (Omhuldas på pappret vill säga. I praktiken är folkrätt (det vill säga staters rätt) mycket viktigare än mänskliga rättigheter.) Är det då inte synd, kåren gör ju viktiga och bra saker? Det är sant, men att viktiga och bra saker utförs förutsätter inte att man tvingas betala för det. Är det viktigt och bra vill människor betala frivilligt. Hur ädla mål man än har så motiverar det inte brott mot de mänskliga rättigheterna.  Det jag vill ha besked om från regeringen nu är: När och hur?

Budgeten med ”de stora skattesänkningarna” 06-10-16

Bara en notering: De så kallade stora skattesänkningen i budgeten blir… (trumvirvel): 3.5% av skattetrycket! Vilken offantlig sänkning! Nästan en halvering! Till tröst är ju att det överhuvudtaget är en sänkning, hade lag ”socialism är jättehippt – hurra” fått förnyat förtroende hade det garanterat stavats skattehöjningar på budgeten. Från världens högsta skattetryck till… Världens högsta skattetryck med större marginal. Man kan undra om sänkningarna petar Sverige från den ärofyllda topplaceringen? Efter (S)VT aktuellts 21-inslag om budgeten får man väl vara glad om de inte tar tillbaka hela rasket, och meddelar att det blir skattehöjningar, mer regleringar och högre bidrag för att inte jobba. Stora delar av SVT skulle väl dansa jitterbugg hela natten lång, och endast avbryta den för att ytterligare kritisera regeringen, och ifrågasätta varför de inte höjer skatten ytterligare. När är det nog? Enligt Eurostat ligger vi strax över 50 som det är. Ska vi ens komma i närheten av OECD-genomsnittet får nog Herr Finansminister spotta i nävarna och ta ifrån arla morgonstund varje dag under många år framöver…

Varför Stegö-Chilo som kulturminister? 06-10-11

Den här posten är formad som en fråga och den är inte menad att vara retorisk. Jag är inte tillräckligt insatt för att inse svaret och skulle gärna se försök till svar bland kommentarerna.

Det borde ur regeringens synvinkel finnas ett stort problem med den nya kulturministern ur en ren praktisk synvinkel. Hennes personliga åsikter om kulturpolitik ligger långt ifrån den politik hon kommer bli tvungen att genomföra.

Just den saken får mig verkligen att undra på vilka grunder hon är tillsatt. Eftersom hon såvitt jag vet inte har någon stor maktbas inom partiet måste utnämningen grundas i ett personligt förtroende från Reineldt själv.

Valet av Stegö-Chilo kan ju lätt ses som en signal om att den av partiet stödda politiken skall bytas ut mot en nyliberal. Men det är ju väl knappast något som Reinfeldt skulle prioritera? Han har ju baserat sin politiska bana från MUF och framåt på att dra partiet bort från nyliberalismen.

Är tillsättningen att se som en eftergift åt de mer klassiskt liberala strömningarna inom partiet? Elller handlar det helt enkelt om stort förtroende för Stegö-Chilo? Det senare vore för all den en bra anledning.

Sossifieringen har börjat 06-10-11

Två av Reinfeldts nya ministrar har avslöjats med att ha brytit mot sossarnas lagar. Cecilia Stegö Chilo har inte betalat TV-licens på 16 år. Maria Borelius har under lång tid haft en svartanställd barnflicka.

Jag är helt övertygad om att de båda två ansett det vara helt rätt handlat med det rådande systemet. I Cecilias fall finns det även vittnen som hört henne skryta med att inte betala TV-skatten.

De som hoppats på att få se dessa männsikor stå upp för sin övertygelse även som ministrar blev besvikna. Istället har vi fått höra osannolika lögner staplade på varandra. Skillnaden mot Socialdemokratiska politikers pinsamma bortförklaringar är obefintlig. Det värsta är för mig faktiskt inte att de ljuger, utan att de gör det så förbannat dåligt. Tror de verkligen att media och allmänheten är så lättlurade?

Henrik Alexandersson förklarar på ett utmärkt sätt vad Cecilia Stegö Chilo borde ha sagt:

”Jag har inte betalt tv-licens. Jag har tyckt att det är fel att tvinga folk att betala för media som de aldrig har bett att få. Så tycker jag fortfarande. Men nu har statsministern sagt att jag måste betala, om jag skall vara kulturminister. Så då gör jag det.

Som kulturminister kommer jag att engagera mig i frågan om public service och dess finansiering. Min personliga åsikt är att det finns lösningar som är bättre än den vi har i dag.

Jag vill dessutom passa på att påpeka att många av de journalister som är här har tv-licensen betald av sina arbetsgivare. Enligt Skatteverket slipper de skatta för denna förmån. Det är lite märkligt, så det får vi nog titta närmare på.”

Något liknande hade fungerat bra för Maria Borelius. Visst hade det blivit stor skandal ändå, men debatten hade handlat om rätt saker.

Tyvärr ser det nu ut som om kultureliten kan komma att lyckas bli av med sitt hatobjekt.

Tillägg till regeringens att-göra-lista: Bostadspolitiken 06-10-10

Något som den nya regeringen snarast bör ta tag i är den så kallade bostadspolitiken. Ställer man sig i bostadskö i Stockholm idag, så tar det i nuvarande takt cirka 20 år att få en lägenhet. Det motsvarar den tid det tog att få en lägenhet i Moskva under sovjet-tiden… På den svenska hyresmarknaden råder inte marknadsekonomi. Den som bygger ett hyreshus kan inte ta det pris han önskar, utan måste anpassa sig till det så kallade bruksvärdet. Låter kanske bra, men vad händer egentligen när staten inför priskontroll? I 10 fall av 10 uppstår brist, samt en svart marknad där varan handlas till det pris människor anser den vara värd. Båda dessa saker har drabbat svensk bostadsmarknad, till nackdel för nästan alla. Alla utom de som sitter med centrala fina förstahandskontrakt och kan sko sig på den nuvarande ordningen.

Denna ordning försvaras med näbbar och klor av de som har lägenhet genom Hyresrättsföreningen. Hyresgästföreningen hävdar att de talar även i de bostadssökandes namn. (Exempelvis har de medfinansierat ett nätverk för bostadslösa ungdomar som heter jagvillhabostad.nu, vars program är att det behövs ytterligare statliga regleringar och skattefinansierade satsningar.) Det är naturligtvis lika mycket lögn som när LO säger sig företräda de arbetslösa. Egenintresset ljuger inte, och har man ett jobb vill man helst slippa priskonkurrens om det, har man ett flott förstahandskontrakt till vrakpris slipper man gärna priskonkurrens på det. Egenintresse är inte fel. Inte heller organiserat särintresse, även om hyckleriet är motbjudande. Det som är fel är när staten ger särintresset en särställning. (Att hyresgästföreningen skulle hyckla om vem de representerar överraskar kanske inte. De påstår exempelvis att de är ”partipolitiskt obundna”. Deras styrelse består dock endast av socialdemokrater, två vänsterpartister, samt en ledamot utan partipolitisk koppling. (Utförligare beskrivet här) Organisationen är dessutom medlem i Palmecentret samt ABF och driver valkampanj för vänsterblocket. Obundna till parti betyder kanske att man ibland tvekar om vänsterns eller sossarnas politik är det enda rätta?)

Särställningen består bland annat i att alla som bor i hyresbostäder måste betala 120 kronor om året i ”förhandlingsavgift” till Hyresgästföreningen. Oavsett om man vill eller inte. (Ja, DU betalar också, det är inbakat i hyran.) Förutom de reservationer man kan ha om hyresgästföreningens kompetens att överhuvudtaget förhandla om hyran är det natrurligtvis fel att tvinga människor att betala.

Så vad ska regeringen göra åt det? För det första sluta tvinga folk att betala till Hyresgästföreningen. För det andra bör allt nybyggt vara befriat från planekonomiska kvarnstenar. Då kan det bli lönsamt och säkert att investera i hyresbostäder. Idag bygger visserligen exempelvis Skanska hyreslägenheter kan man invända. Det är sant, men i lönsamhetskalkylen ingår det ett statligt stöd på 200 000 per lägenhet. Dina skattepengar används alltså för att mörka den misslyckade bostadspolitiken. För det tredje kan bruksvärdessystemet fasas ut, och hyrorna kan sättas efter marknadsvärde. För att behålla det så kallade besittningsskyddet kan hyrorna på redan skrivna kontrakt tillåtas öka maximalt enligt något index, så som det sker i Belgien. Bostadsmarknaden måste tillåtas fungera igen, det ligger i alla konsumenters intresse. (En rapport om hyresgästföreningen från timbro finns här. En webbplats dedikerad till marknadshyror finns här. En debatt där man ibland kan få glödande försvarstal för regleringar och planekonomi från självaste ordförande för Hyresgästföreningen, Barbro Engman, finns här.)

Rädda oss! 06-10-09

Nästan som en uppföljning till min text om vår nya kulturminster har SvD beräknat vad förra årets svenska biofilmer kostade skattebetalarna per besökare.

Dyrast var Doxa som totalt gick loss på hela 3 451 kronor per biljett!

Marianne Ahrne, filmkonsulent på Svenska filminstitutet, gör en analys som är mycket typisk för den bidragsfinansierade kultureliten:

”Publiksmaken ligger inte alltid på allra högsta nivå.”

Rädda oss, Cecilia!